Huvudet bland molnen

 Man säger ju att hoppet är det sista som lämnar människan. Jag försöker intala mig varje dag att allt löser sig, bara om man vill och jobbar för det och ja det börjar ordna upp sig nu! November är kommen och det är den månad som alltid är trökigast, mest för att man alltid hamnar i ett deppmode. Fast iår ser det lite annorlunda ut, kanske som en klapp på axeln efter vad allt detta år inneburit. För ett halv år sedan satt man halvt panikslagen över framtidens ovishet, jobb och pengafrågan, saknad, skolan var en pina, allmän oro och så det där med att sommarens glädjerus Peace & love gick i konkan. Nu i november månad sitter jag med snart två jobb i fickan som jag får bra-feeling känsla i magen över, att höra peace & love kommer tillbaka nästa år (mkt mindre men det är ju det som jag gillar bäst) i vår fina stad och så såklart de fina vännerna, både de som finns nära en och de som befinner sig lite längre bort. Två resor denna månad är perfekt!
 
Men om man skulle falla i dysterhet så har jag hittat medicinen som gör bot mot det, sex and the city-avsnitt och choklad. Kan inte annat än bli glad!
 
Eller fin musik.. 

Kommentarer

Ge en kommentar:

Skriv gärna ditt namn:
kom ihåg mig?

e-mail: (kommer ej att synas)

du kanske har en liten blogg?

Vad har du att säga?

Trackback
RSS 2.0