.

Jag lever o trots all kärleksknas mår jag bra. Det blir att man fäller en tår lite då o då men sen så är det bra. Valet är rätt men samtidigt oroar man sig för framtiden, hur känner man om han kommer om två veckor med en ny, jag menar det har ju hänt förr o det var det värsta jag känt o vill aldrig hamna där igen. Ensamheten klarar jag av, jag har ju trots allt lärt mig leva själv under hösten, lite ledsamt men sant o så fruktansvärt nyttigt för mig. Jag både hatar o älskar varje stund av det...